Sedan människans framträdande har olika händelser markerat varje steg under hans bälte, och var och en av dessa har gett namn eller särskiljning till vissa historiska perioder. Dessa är uppfinningen av tryckpressen och upptäckten av Amerika som representerade spännande milstolpar i västens kulturella och andliga historia.
Det är sant att de varken var verk av en enda man eller gjordes på en enda dag, men föreningen av båda händelserna gav upphov till en ny illustration som väsentligt påverkade utvecklingen av mexikansk kultur. När erövringen av Tenochtitlan väl genomfördes vilade missionärerna inte förrän de etablerade västerländsk kultur i Nya Spanien.
De började sin uppgift med evangelisering: en del försökte undervisa genom mnemoniska resurser, andra genom språk, för vilka de associerade latinska ord med den hieroglyfiska representationen av det närmaste Nahuatl-ljudet. Till exempel: pater för pantli, noster för nuchtli och så vidare. På detta sätt infördes ett nytt språk och en ny tanke i den inhemska världen.
Men den ständiga ockupationen av att evangelisera de otrogna, undervisa och administrera sakramenten, såväl som att upprätta ett nytt samhälle, fick bröderna att behöva infödingar för att hjälpa dem; den inhemska eliten valdes att fungera som mellanhand mellan erövraren och indianerna och började instrueras för detta ändamål. Dessa skäl ledde till skapandet av skolor där adelsmän började utbildas i europeisk kultur, vilket i sin tur tvingade användning, konsultation av böcker och bildandet av bibliotek som utan tvekan hade inkunabeller, det vill säga utarbetade tryckta böcker med mobila karaktärer som mycket liknar medeltida manuskript (incunabulum kommer från det latinska ordet incunnabula, vars betydelse är vagga).
Den första skolan som grundades i Nya Spanien var San José de los Naturales år 1527. Här fick utvalda grupper av inhemska adelsmän undervisning i kristen lära, sång, skrivande, olika yrken och latin, men inte den klassiska utan den liturgiska, för att hjälpa till med religiösa tjänster. och det senare gjorde det möjligt att i sina bibliotek hitta inkunabeller relaterade till ämnen som predikarier, lärböcker, för beredning av massa och psalmböcker.
De utmärkta resultat som erhölls gav vika för framväxten av Colegio de Santa Cruz de Tlatelolco, som öppnade sina dörrar 1536 och vars läroplan innehöll latin, retorik, filosofi, medicin och teologi. I denna etablering användes också inkunabeln, för genom sin revision och den noggranna analys som de latinistiska indianerna gjorde av dem, som de ofta kallas, stödde de bröderna i skrivandet av grammatik, ordböcker och predikationer på inhemska språk, enligt samma struktur av inkunabeln. En sådan likhet kan ses i grammatiken eller i Libellus de medicinalius indiarum herbis, skriven i Nahuatl av Martín de la Cruz och översatt till latin av Badiano, som följer samma planeringsbeskrivningsschema som i Messues Opera medicinalia (1479), med vilken det kan bekräftas att inkunabeln var bron som de New Hispanics reste för att få direkt tillgång till den gamla världens kultur.
Ursprungsbefolkningens framsteg inom de olika ämnena som undervisades fortsatte att vara fantastiska. Detta faktum påskyndade öppnandet av Real y Pontilicia University of Mexico (1533) som en verklig nödvändighet; och samtidigt symboliserade det implantationen av det europeiska samhället och stabiliseringen av dess kultur, eftersom fakulteterna för konst, juridik, medicin och teologi fungerade i det nya studierummet. Tryckpressen hade redan anlänt till Nya Spanien (1539) och upplagan av boken började öka, men inkunabeln konsulterades fortfarande inom de olika disciplinerna, eftersom den intellektuella traditionen och de renässansinnovationer som finns i dem gjorde dem till väsentliga källor till fråga. För att förstå det räcker det att se vad som studerades vid varje fakultet; Till exempel inom konsten där bland annat grammatik och retorik undervisades - som undervisades för att tillhandahålla de nödvändiga instrumenten för att predika - baserades på Cicero-bönerna, Institutionerna för Quintilian , de kristna talarna och Donatos föreskrifter. Dessa texter användes för både det latinska och det grekiska språket, liksom för teologiska och heliga skrifter; I incunabulautgåvorna Urbanos institutioner för grekisk grammatik (1497), Vallas avhandling om ortografi (1497), grekisk grammatik (1497), Tortelius grammatiska kommentarer om grekisk stavning och diktering (1484) , De grammatiska elementen i Peroto (1480) och om egenskaperna för orden i maj redigerade 1485.
När det gäller retorik finns det förutom Cicero (1495) och Quintilian (1498), bland kristna talare, de av Saint Augustine (1495), de av Saint John Chrysostom (1495) och de av Saint Jerome (1483 och 1496), samt övnings- eller övningsböcker, bland annat: Deklamationen antingen för en filosof eller en läkare från Beroaldo (149 /), Bönerna, bokstäverna och dikterna för ett lovprisande tal av Pedro de Cara (1495), Macinelos verk som innehåller blommor, figurer och poesi, kommentarer till Cicero och Quintilians retorik och till Donatos grammatik (1498). Det finns också vokabular och ordböcker som La peregrina av Bonifacio García (1498). Etymologierna i San Isidoro de Sevilla (1483) och det grekiska lexikonet om Suidas från år 1499.
NOVOHISPANAS FUNGERAR UNDER PÅVERKAN AV DE OBJÄNDBARA
Men inkunabeln fungerade inte bara som ett samråd utan tillät också produktion av nya spanska verk som litterära tävlingar som var fulla av latinska och kristna modeller; de formella tal som hölls vid festligheterna och högtidliga funktioner som firades under läsåret o Avhandlingen om kristen retorik av Diego de Valadés vars mål inte var teoretiskt men praktiskt: att utbilda talare, ”men kristna så att de skulle vara Guds röster, instrument för Kristi godhet och bärare ”, för vilka bland annat Saint Augustine och Saint John Chrysostom användes. Valadés verk var således en del av den kristna talan i Nya Spanien, som förändrades 1572 med Jesuiternas ankomst. Dessa, med sin nya metod, Ratio studiorum, deras kombination av memorering och övningar, uppnådda genom lärande och imitation av författarna, expertstudenter i retorik. Inlärningen omfattade prosa och poesi, ämnen där en detaljerad teori om genrer inkluderades, med stöd av klassiska författare som Virgilio, Cátulo (1493), Seneca (1471, 1492, 1494), Sidonio de Apolinar (1498), Juvenal (1474) och Marcial (1495), som under lång tid påverkat Nya Spaniens prosa och poesi. Så här ses det i Sor Juana Inés de la Cruz, i hennes berömda verser: Dumma män som anklagar / kvinnan utan anledning, / utan att se att du är tillfället / av samma sak som du skyller på.
Till vad Ovid redan hade skrivit i denna kupett: Du, arg man, kall mig en äktenskapsbrytare / glöm att du är orsaken till detta brott!
På samma sätt är epigram VIII, 24 av Marcial: Vem bygger heliga statyer av guld eller marmor / gör inte gudar; (men) den som ber (dem).
Till vad Sor Juana Inés säger i sin sonett från 1690 om vackra kvinnor: ... för att du tror att det snarare än att vara vackert / det är en gud att fråga.
Andra citat från olika författare kan väljas. Detta garanterar dock ytterligare arbete, eftersom kulturen i Nya Spanien inte bara använde innehållet i inkunabeln i grammatik, retorik eller poesi utan också inom andra områden som vetenskap, filosofi och historia. För att demonstrera detta skulle det räcka att citera Carlos de Sigüenza y Góngora, ägare till ett av de viktigaste biblioteken i Nya Spanien, där det också fanns inkunabeller som har hans signatur och flera marginalkommentarer, vilket hjälpte och starkt påverkade hans jobb. Avläsningar som den om Vitruvian Architecture (1497) märks när han designar och förklarar triumfbågen som uppfördes 1680 för att välkomna den nya vicekungen, Marquis de la Laguna, och som Brading beskrev "som en fantastisk 30 meter träkonstruktion hög och 17 bred, så det följde de arkitektoniska reglerna ". På samma sätt är det känt att denna båge var överbelastad med statyer och inskriptioner, vanligtvis full av symbolik uttryckt med fraser och emblem. I det senare var det vanligt att använda den symboliska doktrinen inspirerad av klassiska verk (grekiska och romerska), egyptiska monument och hieroglyfer, liksom hermeneutiken som möjligen lärde sig från Corpus hermeticum (1493) och Kircher, som också dominerade. i sin teater av politiska dygder. Sådana influenser uppstod när man beskrev mexikansk avgudsdyrkans avhörighet med egyptierna och den anmärkningsvärda likheten mellan deras tempel, pyramider, kläder och kalendrar, med vilka han försökte ge det mexikanska förflutna en mycket modern egyptisk grund under sin tid.
Å andra sidan bör det noteras att Sigüenza som rådgivare till greven av Gálvez kallades till palatset för att lösa översvämningarna i staden, vilket säkert tvingade honom att läsa eller revidera boken om akvedukterna i Frontonius (1497). Sigüenza var också en polygraf intresserad både av himmelens rörelser och av händelser från det förflutna och han reflekterade sin kunskap i sin Libra astronomica et philosophica där han visar sin behärskning i ämnet, som han lärde sig tack vare texten Forntida astronomiförfattare från 1499 att han citerar upprepade gånger.
Slutligen kommer vi att prata om ett område eller en fakultet där det uppenbarligen var tvungen att tillgripa inkunabeln för att ge en grund. Detta är lagen, nära kopplad till filosofi och teologi.
Det är känt att både juridik Corpus iuris civilis of Justinian och Corpus iuris canonici studerades, eftersom det i Nya Spanien inte fanns några egna lagar, men de som styrde Spanien måste antas. Detta lagliga införlivande resulterade i en rad misstolkningar i dess tillämpning. För att demonstrera detta kommer det att räcka att prata kort om slaveri, för vissa är det tillåtet eftersom det redan fanns slavar i Amerika före spanjorernas ankomst. Sådan var förståelsen av lagarna att ursprungsbefolkningen också kunde betraktas som krigsfångar och därmed förlora sina rättigheter. och ett citat från Corpus iuris civila bok, i detta avseende säger: "och för detta kunde de kallas slavar, eftersom kejsarna beordrar att sälja fångarna, därför (herrarna) tenderar att behålla dem och inte döda dem." Juan de Zumárraga motbevisade en sådan tolkning att den var otillåtlig, eftersom ”det varken fanns lag eller förnuft - ... varigenom (dessa) kunde bli slavar eller (i) kristendomen ... (vilket) de var tyranniska (de gick) mot naturlagen och om Kristus som säger: "genom naturlig rätt föds alla människor fria från början."
Alla dessa svårigheter gjorde det nödvändigt att se över de spanska lagarna och skapa sina egna för Nya Spanien, därav framväxten av De Indiarum iure de Solórzano och Pereira och Cedulario de Puga eller Indiens lagar. De nya tillvägagångssätten för lagar baserades på Habeas iuris civilis och canonici, liksom en mängd kommentarer som använts av forskare och studenter som Kommentarer till Habeas iuris canonici av Ubaldo (1495), Councils of Juan and Gaspar Calderino (1491), Avhandling om medgift och sammansättning av medgift och privilegier (1491) eller Om Plataea (1492).
Av vad vi hittills har sett kan vi dra slutsatsen att inkunabeln var de litterära källorna som användes både för evangelisering och för den intellektuella och sociala utvecklingen i Nya Spanien. Det är därför möjligt att bekräfta att deras betydelse inte bara ligger i det faktum att de är de första tryckta böckerna i världen utan också för att de är ursprunget till vår västerländska kultur. Av denna anledning bör vi vara stolta över att vara det land som har den största samlingen av detta material i hela Latinamerika, för utan böcker kan det inte finnas någon historia, litteratur eller någon vetenskap.
Källa: Mexiko i tid nr 29 mars-april 1999
