Åh Malinalli, om de bara visste! Om de kunde träffa dig den morgonen den 15 mars 1519 när Lord of Potonchán gav dig, tillsammans med nitton slavar, till den skäggiga och svettiga utlänningen, för att försegla vänskapspakten.
Och hon var knappast en tjej, naken förutom skalet av renhet som hängde i midjan och det lösa svarta håret som täckte hennes axlar. Om de kände rädslan kände du för hur enormt det var att lämna, vem vet var, med de konstiga männen med oförståliga tungor, konstiga kläder, maskiner med eldmunnar, dånande och djur så enorma, så okända, att man trodde först att de främlingar som åkte på dem var dubbelhåriga monster; ångest att klättra upp i de flytande kullarna, att vara överlämnade åt dessa varelser.
Återigen bytte du händer, det var ditt öde som slav. Tamañita, dina föräldrar sålde dig till Pochtec-köpmännen, som tog dig till Xicalango, "den plats där språket förändras", för att säljas igen. Du kommer inte längre ihåg din första mästare; du kommer ihåg den andra, herren över Potonchán, och slavens herres vaksamma öga. Du lärde dig mayaspråket och att respektera gudarna och tjäna dem, du lärde dig att lyda. Du var en av de vackraste, du blev av med att erbjudas till regnguden och kastas till botten av den heliga cenoten.
Den varma morgonen i mars tröstar du dig med orden från chilam, den gudomliga prästen: "Du kommer att vara väldigt viktig, du kommer att älska tills ditt hjärta går sönder, ay del Itzá Brujo del Agua ...". Det tröstar dig att ha följeslagare, nyfikenheten på fjorton eller femton år hjälper dig, för ingen vet födelsedatumet eller platsen. Precis som du vet vi bara att du växte upp i Mr Tabs-cob, felaktigt uttalade av främlingar som Tabasco, på samma sätt som de bytte namn till staden Centla och kallade det Santa María de la Victoria, för att fira triumf.
Hur var du, Malinalli? Du dyker upp på Tlaxcalas dukar, alltid klädd i en huipil och med håret nere, alltid bredvid kapten Hernando Cortés, men dessa målningar, bara teckningar, ger oss inte en klar uppfattning om dina funktioner. Det är Bernal Díaz del Castillo, soldat från Cortés, som kommer att göra ditt porträtt talat: ”hon var snygg och inblandad och lätt ... låt oss säga hur Dona Marina, som en kvinna i landet, vilken manlig ansträngning hon hade ... vi såg aldrig svaghet i henne men mycket större ansträngning än en kvinnas ...
Berätta för mig, Malinalli, blev du verkligen katolik den månaden resan varade tills du nådde Chalchicoecas kust, idag Veracruz? Jerónimo de Aguilar, fången 1517 när mayaerna besegrade Juan de Grijalva, var den som översatte Fray Olmedos ord till maya, och därmed lät de dig veta att dina vördade gudar var falska, de var demoner och att det bara fanns en unik gud. men i tre personer. Sanningen är att spanjorerna uppmanades att döpa dig, eftersom han utvisades som sov med en kättare; Därför hällde de vatten på ditt huvud och bytte till och med ditt namn, från och med då skulle du vara Marina och du borde täcka över din kropp.
Var din första kärlek Alonso Hernández de Portocarrero, som Cortés gav dig? Bara tre månader var du hans; Så snart Cortés insåg, efter att ha mottagit Motecuhzomas ambassadörer, att den enda som talade och förstod Nahuatl var du, blev han din älskare och satte Juan Pérez de Arteaga som hans eskort. Portocarrero satte segel mot det spanska riket och du skulle aldrig se honom igen.
Älskade du mannen Cortés eller drogs du till hans makt? Var du glad att lämna slavens tillstånd och bli det viktigaste språket, nyckeln som öppnade dörren till Tenochtitlan, eftersom du inte bara översatte ord utan också förklarade för erövraren sättet att tänka, vägarna, Totonac, Tlaxcala tro och mexikor?
Du kunde ha nöjt dig med att översätta, men du gick längre. Där i Tlaxcala rådde du att skära av spionernas händer så att de skulle respektera spanjorerna, där i Cholula varnade du Hernando att de planerade att döda dem. Och i Tenochtitlan förklarade du fatalism och tvivel mot Motecuhzoma. Under den sorgliga natten kämpade du tillsammans med spanjorerna. Efter Mexica-imperiets och gudarnas fall hade du en son av Hernando, Martincito, precis när hans fru Catalina Xuárez kom, som skulle dö en månad senare, i Coyoacan, kanske mördad. Och du skulle åka igen, 1524, på Hibueras-expeditionen och lämna ditt barn i Tenochtitlan. Under den expeditionen gifte sig Hernando dig med Juan Jaramillo, nära Orizaba. Från det äktenskapet skulle din dotter María födas, som år senare skulle bekämpa arvet till sin "far", eftersom Jaramillo ärvde allt från brorsönerna till sin andra fru, Beatriz de Andrade.
Senare, med bedrägeri, tog Hernando Martin från dig för att skicka honom som en sida till den spanska domstolen. Åh, Malinalli, har du någonsin ångrat att ge Hernando allt? Hur dog du, knivhuggen i ditt hus på Moneda Street en morgon den 29 januari 1529, enligt Otilia Meza, som påstår sig ha sett dödsintyget undertecknat av Fray Pedro de Gante, så att du inte skulle vittna i mot Hernando i rättegången som gjordes? Eller dog du av pesten, som din dotter förklarade? Berätta för mig, stör det dig att du är känd som Malinche, att ditt namn är synonymt med hat mot vad som är mexikanskt? Vad betyder det, eller hur? Få var de år som du var tvungen att leva, mycket vad du uppnådde på den tiden. Du levde kärlekar, belägringar, krig; du deltog i din tids händelser; du var mor till miscegenation; du lever fortfarande i mexikanskt minne.
